Some people are born to shut up...but not me!

Mitt i all denna besvikenhet, irritation, aggressivitet, uppgivenhet, ledsamhet och i allt oförstånd om hur det bara kunde gå på detta viset (see previous contribution/se tidigare inlägg) kände jag mig så långt ifrån glad man kan vara.

Fick dessutom höra från en arbetskamrat att samma tatuerare hade fuckat up hela hennes rygg, ett misstag hon fick betala honom 4 000 kr för! Kändes som att jag hade velat höra detta lite tidigare, men om jag känner mig själv rätt så hade detta troligtvis ändå inte spela någon roll för jag hade nog i alla fall trot mer på alla andra som har blivit nöjda.

I alla fall, jag kände mig så jäkla less på allting, jag snap:ade dessutom mot en kund helt utan anledning idag. Bara för att jag kände mig så jäkla besviken på detta som jag gått och längtat efter, betalt pengar för och dessutom ska leva resten av livet med, men sedan kom en liten ljuspunkt som jag vet hade gjort mig överlycklig om jag fått reda på den för två dagar sedan men som nu mest bara fick mig att sluta tänka på min misslyckade tattoo; jag fick nämnligen veta att jag har jobb året ut (antagligen en bit in i januari med).

Life is a roller coaster, u just have to ride along..